HÖNS

Indisk Strids höna

Indiska stridshöns är en tung hönsras från Storbritannien, framavlad ur de indiska hönsraserna asil och malayer. Avelsarbetet skedde i Cornwall och på engelska är rasens namn Cornish. Trots dess ursprung från stridshönsraser och sitt namn är dock hönsen inte aggressivare än andra höns i allmänhet. Om tupparna hamnar i en kampsituation slåss de dock bra. Det finns även en dvärgvariant av indiska stridhöns, framavlad i Storbritannien. Till följd av sin kraftiga kroppsbyggnad är indiska stridshöns även en av de hönsraser som använts för att avla fram broilers.
En höna av stor ras väger 2-3 kilogram och en tupp väger 3,5-4,5 kilogram. Hönan av dvärgvarianten väger omkring 850 gram och tuppen 1 kilogram. Rasen kännetecknas förutom av kraftig kroppsbyggnad av att den ger ett ganska bredbent intryck och skarp, örnliknande blick. Befjädringen ligger tätt mot kroppen.
Hönor av stor ras värper ägg som väger ungefär 50 gram och har brunaktig skalfärg. Dvärgvariantens ägg väger ungefär 30 gram och har ljusbrun skalfärg. Indiska stridshöns är ingen anmärkningsvärd värpras, men hönorna värper i jämförelse med hönor av andra stridshönsraser ändå ganska bra. Hönorna ruvar oftast bra och ser efter kycklingarna väl. Befruktningen av äggen kan dock ibland vara dålig hos rasen.

Maran

Maran är en tung hönsras som härstammar från den franska byn Maran. Maran är en så kallad kombinationsras, det vill säga den är både en god köttras och en bra värphöna. Det finns även en i Frankrike framavlad dvärgversion.
Maran finns i flera olika färgvarianter. En höna väger 2,5 till 3 kilogram och en tupp väger 3,5 till 4 kilogram. För dvärgvarianten är vikten för en höna cirka 900 gram och vikten för en tupp cirka 1 kilogram.
Utmärkande för maran är att äggen har en mycket mörkt brun skalfärg, närmast chokladbruna ägg anses som önskvärt. Äggvikten är cirka 65 gram för ägg från en stor höna. För dvärgvarianten är äggvikten cirka 40 gram.
Hönorna har medelgod ruvlust. Kycklingarna ses väl efter av hönan och växer snabbt, de är jämförelsevis tåliga och robusta av sig, men blir fullt befjädrade relativt sent. En höna börjar värpa vid en uppnådd ålder av cirka 6 månander.
Rasen anses ha ett lugnt temperament, men kan vara något skygg.

Sussex

Sussex är en tung hönsras som framavlats i grevskapet Sussex i Storbritannien. Det är en kombinationsras, det vill säga att den är framavlad för att ge både rikligt med kött och ha goda värpegenskaper. Den är även en vanlig utställningsras. Hönorna är ruvvilliga och de tar väl hand om kycklingarna. Sussexen är tålig och har lugnt temperament. En dvärgvariant framavlades i Storbritannien och i Tyskland.
En höna väger 2,5-3 kilogram och en tupp väger 3-4 kilogram. För dvärgvarianten är vikten för en höna cirka 800 gram och för en tupp omkring ett kilogram. Äggen från en stor höna har gulaktig till brun skalfärg och väger ungefär 55 gram. Dvärgvariantens ägg har gulaktig skalfärg och väger ungefär 35 gram. Rasen är snabbvuxen och kycklingarna blir fullt befjädrade tidigt.

Vi har 3 sussex hönor.

 

Isbar

Isbar är en svensk så kallad Silveruddsras. Det är en av flera raser som prästen Martin Silverudd arbetade med, vilka skulle passa för svensk produktion. Rasen är inte standardiserad, då Silverudd dog innan arbetet med raserna blev klart.

Isbarhöns har ett lugnt och trevlig sätt och blir lätt tama. Hönan och tuppen är önskvärt helgrå i fjäderdräkten men både vita, blåspättade och svarta djur förekommer. Den grå färgen är svår att styra vid avel eftersom de spättade och svarta anlagen finns kvar. Det speciella för Isbaren är att den lägger gröna ägg.

 

 

Leghorn

Leghorn (efter det engelska namnet för Livorno) är en lätt hönsras med ursprung från Italien. Den är en av världens mest kända hönsraser, bekant redan på 1800-talet för sin goda värpförmåga. Dess ursprung var en italiensk lantras och den är besläktad med en del andra italienska hönsraser med liknande ursprung, som anacona. Ett intensivt avelsarbete har lett fram till att dagens leghorn finns i många varianter och även en dvärgversion har tagits fram, i USA. Rasens värpförmåga har också gjort att den använts i framavlandet av många andra hönsraser, bland annat legbar och kraienkoeppe.
Leghorn var den dominerande rasen på svenska hönserier fram till 1960-talet då den konkurrerades ut av värphybriderna.
I medeltal per år och höna kan leghornshöns lämna 180 till 200 ägg med en genomsnittsvikt av 60 till 70 gram per styck. Fullvuxna djur vägar i medeltal 2,5 kilogram, tuppen något mer (2-2,7 kilogram), hönan något mindre (1,9-2,2 kilogram). Rasens färg varierar mycket, men är vanligen vit eller brun. Öronlapparna är vanligen rent vita. Kammen är i regel enkel, medelstor och försedd med fem tydligt skurna hack. Hos tuppen är den uppstående, hos hönan däremot liggande åt ena sidan.
För dvärgvarianten är vikten för en höna cirka 700 gram och för en tupp 800 gram. Äggvikten för dvärgvarianten är omkring 35 gram. Det var Leghorn som Emil i lönneberga hade.

En av våra vita leghorn unghöns ca 20 veckor