MATNYTTIGT

Övervikt

Avmaskning

Våteksem

Värmeslag

Kloklippning

Resa utomlands

Resa till Norge

Ormbett

Fästingar

ÖVERVIKT (hund)

Precis som hos oss människor blir det allt vanligare att våra husdjur blir överviktiga. Forskningsrapporter från England och USA visar att 25-40 procent av alla hundar väger för mycket. I Sverige tror man att minst 20 procent av hundarna och ännu fler katter lider av övervikt eller fetma. Om ett djur väger mer än 15 procent över idealvikten talar man om fetma, annars är den överviktig.

För mycket mat

Den vanligaste orsaken till övervikt hos hundar är för mycket mat och inte brist på motion. Ibland är det inte för mycket foder utan rester från middagen eller extra godsaker som välmenande människor gärna sticker till hunden eller katten. För innekatter kan dock brist på motion bidraga. De djur som hela tiden får mer kalorier än som förbrukas, kommer obönhörligen att öka i vikt genom att överskottet lagras som fett.
Det finns ytterligare orsaker som ökar riskerna för övervikt. Man räknar med att kastrering av både han- och hondjur minskar energibehovet med 30 procent. Vissa hundraser har också lättare för att bli överviktiga t.ex. tax, labrador retriever, cairnterrier, cocker spaniel och cavalier king charles spaniel. Tikar blir lättare överviktiga än hanhundar. Åldern inverkar också eftersom de äldre djuren blir generellt mindre aktiva. En del äldre djur kan också ha problem med smärta från leder eller rygg som gör att de vilar mer. Dessutom förändras ämnesomsättningen på äldre djur så att de kräver mindre energi. I vissa fall kan sjukdom ligga bakom ett viktproblem t.ex. för låg produktion av sköldkörtelhormon.

Risker med övervikt

Det finns betydande risker med övervikt. Risken ökar för bl.a. diabetes, hjärtsjukdomar, andningsproblem, leversjukdomar och problem från leder och rygg. Även vissa typer av hudproblem ökar, t.ex. inflammationer i täta hudveck och bölder mellan tårna (furunkulos). Överviktiga katter får mycket svårare att tvätta sin päls, de kommer helt enkelt inte åt. Förmågan att tåla värme försämras och humöret blir sämre. Riskerna vid narkos och operation ökar. Den allmänna livskvalitén försämras. I en amerikansk undersökning påvisades dessutom förkortad livslängd med 2 år på överviktiga labradorer.

Idealvikten

När man bedömer hullet ska man känna över revbenen på bröstkorgens sidor. Revbenen skall man kunna känna lätt under ett tunt fettlager. Djuret skall ha midja.
Överviktiga katter får ofta fettvalkar på undersidan av buken.

Att gå ner i vikt

Om man har ett djur med lindrig övervikt kan man minska på mängden mat till ungefär hälften, alternativt gå över till ett sk. lightfoder som innehåller mindre kalorier. Allra viktigast är naturligtvis att minska eller helt utesluta de extra godbitarna. Det gäller att alla i djurets omgivning är införstådda med och hjälper till med viktminskningen. Vet man med sig att det har varit dåligt med motion bör också den ökas. Innekatter är mycket svårare att motionera men man kan öka lekandet.
Vid kraftig övervikt är det lämpligast att banta med de specialfoder som finns hos veterinär. I dessa foder är innehållet av fibrer kraftigt ökat vilket gör att djuret känner sig mätt utan att få i sig så mycket kalorier. Hos veterinär görs ett individuellt viktminskningsprogram. Det tar 3-4 månader att gå ned till idealvikten i de flesta fall. Viktminskningen skall gå i lagom takt. Kontrollvägning bör ske kontinuerligt för att man vid behov skall kunna justera fodergivan. En del katter har svårt att gå ned i vikt på vanliga bantningsfoder med ökat fiberinnehåll. För dessa katter finns istället foder med lågt kolhydratinnehåll och högre proteininnehåll. Det gör att katten använder det lagrade kroppsfettet för att tillgodose sitt energibehov.

Belöningen

De som lyckats banta djur med kraftig övervikt tycker ofta att hunden eller katten blivit ung på nytt. Ett piggare, gladare och mer aktivt djur med större glädje av livet och förmodligen ett längre liv.

AVMASKNING

Regelbundna avmaskning är en av grundstenarna i hundars hälsa. Två gånger om året, höst och vår, är en bra grundregel att följa när det gäller avmaskning av hundar. Dessutom bör man avmaska före vaccination (eftersom hunden svarar bättre på vaccinationen om den är fri från inälvsparasiter) och, när det gäller tikar i avel, före parning, före valpning och minst 4 gånger under valparnas första åtta levnadsveckor, första gången då valpen är 10 dagar gamal eftersom valpen smittas redan när den är nyfödd av mamman som överför mask nymfer med mjölken.
Det finns flera olika preparat att använda sig av. Fråga på apoteket, och följ noga de anvisningar som anges för respektive preparat.

Kräkningar

Så gott som alla hundvalpar har mask, oftast spolmask. Maskarna lever i valpens tarm, livnär sig på tarminnehållet och stjäl därmed värdefull näring från valpen, som hindras att utvecklas optimalt. Diarréer och kräkningar på grund av mask kan orsaka ytterligare näringsförlust.
Andra symtom är håglöshet, dålig matlust och glanslös päls.
Valpar med mycket mask blir magra och får uppsvällda bukar. Maskarnas larver vandrar i valpens kropp, genom tarmväggen och in i flera organ, till exempel lungorna, där de ger upphov till inflammationer och skador.
Bandmask är främst ett problem för vuxna djur. Till exempel hundar som äter kattbajs, möss och småfåglar riskerar att få i sig spolmask- och bandmasklarver.

Vandrar

Spolmasklarvens rundvandring i hundens kropp tar ungefär tio dagar att fullborda. Valpen eller unghunden får i sig spolmaskägg genom munnen. I tarmen kläcks larverna, som borrar sig genom tarmväggen till ett blodkärl, där de följer blodströmmen till levern. I levern borrar sig larven till ett annat blodkärl, som för den till lungorna. Där hostas den upp och sväljs ner igen. I tarmen mognar larven till könsmogen mask inom loppet av en månad. Skadorna som uppstår i tarmen, levern och lungorna av larvens borrande kan i sin tur leda till infektioner.

VÅTEKSEM

Det är sommart och badvattnet håller en behaglig temperatur både för oss och hundarna. Nu ökar risken för akuta fuktande eksem, även kallat 'hot-spot' eller retrievereksem.

Snabb spridning
Ett vätskande eksem uppkommer och sprider sig snabbt, ibland bara på några timmar. Hunden försöker att lindra klådan och irritationen i huden genom att slicka och bita sig. Eksemet orsakas alltså av hunden själv, även om det alltid finns en bakomliggande orsak. Utvärtes parasiter, insektsbett, irriterande ämnen t.ex. rester från schamponeringar, öroninflammationer, analsäcksinflammationer, ovårdad tät päls och allergier är exempel på bakomliggande orsaker.

Vanligare på vissa raser
Problemet är betydligt vanligare på vissa raser t.ex. Golden retriever, Labrador retriever, Schäfer och Collie, dvs. hundar med tät päls och / eller tjock underull. Vissa individer drabbas oftare än andra.

Hur ser det ut?
I det typiska fallet är eksemet ilsket rött, varigt och sårigt med en skarp avgränsning mot omgivande frisk vävnad. Pälsen är antingen hopklibbad över såret eller redan borta över området. Hunden är ofta mycket besvärad och har ont. Det kan vara svårt för ägaren att få kontrollera såret p.g.a. smärtan. Vanligen sitter eksemen på kinder eller hals, men även på lårens utsidor.

Hur behandlar man?
Behandlingen bör inledas fortast möjligt.
Det absolut viktigaste är att få bort pälsen över området, och man klipper några centimeter in på friskt område. Många hundar måste ges lugnande medel för att pälsen skall kunna klippas och huden rengöras. Rengöring kan ske med klorhexidinspray, natriumkloridlösning eller mild tvål och vatten. De flesta hundar behandlas sedan med kortison- och antibiotikakräm och / eller kortisontabletter. Krage skall användas så att hunden inte fortsätter att slicka på såret. Små och tidiga förändringar kan behandlas av ägaren. Efter klippning och rengöring kan man använda Silonsalva eller Hydrocortisonsalva.

Djupa infektioner
Det finns ytterligare en variant av fuktande eksem som är mycket allvarligare och dessutom betydligt vanligare. Här har man en spridning av röda utslag från den ursprungliga förändringen, alltså inte en skarp avgränsning som i det förra fallet. Det innebär att man har fått en djupgående infektion med bakterier. Behandling sker med antibiotikatabletter i vanligen tjugo dagar. En allmän regel är att såret skall ha varit helt läkt i sju till tio dagar innan behandlingen avslutas. Precis som idet förra fallet skall man klippa, rengöra och använda krage. Antibiotika- och kortisonkräm används i sju till tio dagar.

Kortisontabletter används inte på dessa hundar med djupa bakterieinfektioner. Det kan förvärra infektionen och försvåra läkningen.

Kan man förebygga?
Efter bad bör man torka hunden, speciellt de med tjock tät päls. Saltvatten skall sköljas ur. Se till att din hunds päls är välvårdad och fri från tovor. Kontrollera huden. Det är viktigt att upptäcka förändringarna tidigt.

Ha en fortsatt skön sommar. Låt din hund bada, simma och ha det skönt, men tänk på att det är inte bara gäddorna som lurar i vassen.

VÄRMESLAG

Det blir skönt att åka ut i naturen och ner till stranden. Men tänk på hunden. Värmen kan bli ett dödligt hot för din vän om du inte tänker dig för. I en bil som lämnas i solen kan temperaturen stiga mycket snabbt. Har du hunden kvar i bilen då så behövs det inte så lång tid för att han eller hon skall bli riktigt dålig. En hund har mycket svårare än vi att göra sig av med överskottsvärme och drabbas därför lättare av hypertermi dvs värmeslag.

Tänk dig att du öppnar dörren till bilen som stått på parkeringen en timma utanför varuhuset. Det går knappt att stiga in i bilen utan att först ha vädrat ur. Inte ens om du har haft någon ruta lite öppen så är det en behaglig temperatur i bilen. Om hunden hade suttit kvar i bilen så hade den inte mått så bra.

Värmeslag
Varje år läser vi om hundar som lämnats i bilen av obetänksamma hundägare. Ibland har någon rådig person tillkallat polisen och man har fått ut hunden men ibland har det varit för sent. Detta är ett stort problem varje sommar.

Det är ofta, enligt min mening, bättre att lämna hunden hemma om man inte kan ta med den när man själv går från bilen. Att sitta utan tillsyn i bilen när det är varmt eller soligt är riskabelt. Solen ändrar sig och det idealiska stället i skuggan kan efter någon timma bada i sol. Molnen kan skingras och solen titta fram och snabbt förvandla bilen till en dödsfälla för hunden. En timma i bilen kan vara tillräckligt.

Reglera kroppstemperaturen
Människor svettas. När vätskan dunstar bort från kroppsytan går det åt värme. Det gör att vi sänker vår kroppstemperatur. Hundar däremot kan inte svettas i den omfattningen. De har några få svettkörtlar, framför allt finns de mellan trampdynorna, men de räcker inte till. Deras främsta metod att bli av med värme är att hässja. Genom att hässja så avdunstar vätska och de sänker kroppstemperaturen. Deras metod är dock inte alls lika effektiv som vår och de drabbas därför mycket snabbare av förhöjd kroppstemperatur. Om temperaturen stiger över 41 grader så riskerar hunden att få värmeslag med andningsproblem, svimningsanfall och kramper. Innan de svimmar kan de bli vingliga och förvirrade eftersom hjärnan inte fungerar normalt i för hög temperatur.

I värsta fall drabbas de av medvetslöshet och dör.

Om hunden får värmeslag
Det första man gör om hunden blivit för varm är att ta ut hunden ur den varma bilen och in i skuggan. Bjud hunden kallt vatten och håll den i stillhet. Hunden tål inte ansträngning i detta läget. Har den börjat visa tecken på värmeslag så måste man snabbt kyla hunden med svalt, men inte iskallt, vatten. Häll vatten över hunden eller bada hunden. Svep in hunden i våta badlakan eller handdukar. Kontrollera kroppstemperaturen och följ den med täta kontroller tills den är nere i normalt värde. Normal kroppstemperatur för en hund ligger som regel mellan 38 och 39 grader.

Har hunden haft tecken på värmeslag med förvirring, vinglighet eller svimningsanfall så är det lämpligt att kontakta veterinär efter att du kylt ner den.

Trubbnosiga hundar
Trubbnosiga raser har speciellt lätt för att drabbas av värmeslag. Det beror framför allt på att de har trängre andningsvägar och svårare att hässja effektivt än vad en 'normal' hundras har. De kan också svullna i andningsvägarna när de hässjar intensivt och därigenom få ännu svårare att andas. Då händer det att man måste medicinera för att svälla av slemhinnorna i andningsvägarna.

Tänk på att det kan räcka med att vistas ute i solen tillräckligt länge eller i kombination med fysisk ansträngning, för att drabbas av värmeslag.

Utställningar en varm dag på en solig gräsplan under sommaren med hundar som hetsar upp sig eller springer runt i utställningsringen kan räcka för att de skall få problem. Speciellt om hunden är av en trubbnosig ras som t.ex. engelsk bulldogg.

Lämna inte hunden i bilen utan att tänka på vad solen och värmen kan orsaka. Sörj för god ventilation.

Kolla din hund extra ofta om ni är ute en riktigt varm och fin sommardag, även om den inte sitter i bilen.

KLOKLIPPNING

Anatomi
Hundar är utrustade med klor där människor har naglar. Det finns många likheter mellan dessa kroppsdelar.
Ungefär som att vår nagel täcker och skyddar den yttersta delen av våra fingrar och tår så täcker klon, egentligen klokapseln, en del av hundens tå.
Hundarnas klor förstärker tårnas motstånd mot slitage men bidrar också i stor utsträckning till att ge hunden ett bra grepp på olika underlag. Hundar och katter kan fälla ner och dra upp sina klor om de fungerar normalt och inte är förvuxna. Klorna växer ut från ett hudveck på den yttre delen av tån. De är gjorda av hornämne som är hårt men ändå lite eftergivligt. Klorna blir mjukare när de tagit upp vätska från omgivningen och hårdare och skörare när de är torra. De är mycket lättare att klippa när de är mjuka.
Klor, liksom naglar, växer långsamt. Det tar flera veckor, upp till ett par månader för en klo att växa ut.

Människor har fem fingrar och fem tår men det är inte alltid fallet på våra fyrfota vänner. För det första har de bara tår och långt ifrån alla har fem på varje tass. En del hundar föds med endast fyra tår på någon eller några tassar. Oftast saknas sporrarna bak. Ännu vanligare är att uppfödaren klipper bort sporrarna bak, och ibland även fram, när valpen bara är ett par dygn gammal.

Kloklippning
Att klippa klorna på sin hund bör man sätta igång med redan någon vecka efter att hundvalpen kommit till sitt nya hem. Det är något som de måste vänjas vid tidigt och tillåta. I början tar man mer symboliskt och försöker att göra det så lite obehagligt som möjligt med mycket beröm och bara kort fasthållning. Klipp bara lite, lite åt gången. Klipper man för långt hamnar man i pulpan och det blöder och gör ont på hunden. Det är inte någon katastrof om man snuddat pulpan men onödigt och bidrar inte till att hunden blir lättare att klippa klorna på framöver.
Är du själv rädd för att klippa fel så känner hunden att du är osäker. Situationen blir mer obehaglig för hunden och det är troligt att den försöker fly.
Det gäller att vara bestämd och ge hunden ett intryck av att man veta vad man gör. Man får dock aldrig bära sig illa åt mot hunden.

Glöm inte sporrarna
När man klipper klorna på hunden så är det lätt att glömma bort sporrarna, tårna på tassarnas insidor som motsvarar våra tummar och stortår. Eftersom dessa inte slits är det extra viktigt att hålla koll på att de inte växer sig för långa. Har man glömt att klippa dem så kan klorna i vissa fall orsaka hunden mycket smärta. Om man inte klarar att klippa klorna själv så finns det hjälp att få, kanske av någon kamrat som kan eller av personal på djurkliniken.
Alla djur är inte lätta att hantera när det kommer till kloklippning, men på djurkliniker och djursjukhus är de vana och har hjälpmedel att ta till om det behövs.

Hur mycket kan man då klippa på hundens klon? Det finns så klart inget generellt svar på den vanliga frågan. Klipp lite åt gången, titta på ytan som blev när du klippte och lär dig känna igen hur den förändras när man närmar sig pulpan. Är klorna långa från början så ser det ut som ett upp- och nervänt U med lite "fyllning" i den övre delen. Ju närmare pulpan man kommer desto större del av U-et är fyllt. Strax innan man träffar på pulpan, vilket man ju inte vill, så ser man ofta en liten markering i fyllningen. Denna hinner man upptäcka om man klipper väldigt tunna skivor och tittar på snittytan efter varje klipp.
Man lär sig så småningom hur ens hunds klor ser ut och blir duktig på att bedöma om det finns något att klippa.

Om man inte sköter kloklippningen, på de hundar där det behövs, så blir klorna långa. Hunden kan då få problem med att gå på ett normalt sätt och tårna kan vridas eller böjas. Det är också mycket lättare för både hundar och katter att fastna med sina klor om de är långa. Hundarna sliter då gärna sönder klokapseln vilket gör ont och blöder. Om inte hela klokapseln slitits bort så får man besöka veterinären och få hjälp med att avlägsna resterna, för att en ny klo därefter skall kunna växa ut på ett normalt sätt.

Bättre att förebygga!
Ökad kunskap bidrar ofta till minskad osäkerhet. Låt personalen på djursjukhuset eller djurkliniken visa dig, nästa gång du är där, hur man bäst klipper klorna. Träna sedan hemma. Var bestämd, korta pass och mycket beröm kanske till och med en muta eller två? Lycka till!

RESA UTOMLANDS

Utlandsresa med hund och katt
Ska du ut och resa med din hund eller katt i sommar är det hög tid att se över vaccinationsstatusen inför resan. Är hunden/katten ej vaccinerad mot rabies måste en grundvaccination göras bestående av två vaccinationer med fyra veckors mellanrum, följt av ett blodprov efter tidigast 120 dagar där man måste se att det bildats tillräckligt mycket antikroppar mot rabies. Vaccinationer och godkänt blodprov ska föras in i passet.

Tänk också på att fr.o.m. 3 juli 2011 måste alla resande djur vara märkta med mikrochip!

För mer information om vad som gäller vid resa till olika länder se Jordbruksverkets hemsida.

RESA TILL NORGE

Resa till Norge med hund eller katt
2011-03-14
P.g.a. att dvärgbandmasken påvisats i Sverige kräver Norge att alla hundar och katter äldre än 3 månader avmaskas med godkänt maskmedel (DRONCIT) enligt anvisning på www.mattilsynet.no. Vid resa ska intyg på avmaskning kunna visas upp på anmodan. Intyget skriver du själv ut och fyller i, ingen veterinär behövs.

ORMBETT

Växelvarma djur
Ormar är växelvarma djur vilket innebär att deras kroppstemperatur varierar mycket och påverkas påtagligt av omgivningens temperatur. Om det är kallt så har de lägre kroppstemperatur och blir långsamma. Lätta byten för t.ex. rovfåglar och katter. Men när de fått upp kroppstemperaturen så är de blixtsnabba. Både på att ringla i skydd när någon kommer och på att ta sina byten eller försvara sig.

En slö orm är troligare att träffa på i naturen än en som är uppvärmd. De är skygga djur och gömmer sig direkt, om de kan, när vi närmar oss.

Inte naturligt rädda
Hundar och katter är som regel inte naturligt rädda för ormar som vi människor är. De är ofta försiktigt nyfikna. Ormarna tycks inte heller avge speciellt mycket lukt. Våra hundar promenerar ofta obesvärat rakt över en huggorm utan att notera den när den t.ex. ligger stilla på en stig. Det är först när husse eller matte ser ormen och reagerar som hunden eventuellt reagerar.

Hundar och katter närmar sig ormen på olika sätt. Katten tittar på ormen, nosar på håll och försöker sedan att peta till ormen med ena framtassen. Hundar går närmare med nosen för att, med hjälp av sitt luktsinne, försöka utröna vad det är för en lustig krabat de råkat på. Ofta för nära visar det sig.

Bitna i nosen
Därför blir hundar till nästan 100% bitna i nosen eller läpparna medan katterna nästan alltid blir bitna i en framtass.

Var de än träffats av huggormens bett så svullnar bettstället, och vävnaden runt det, snabbt. Det blir ofta blårött missfärgat, kraftigt förtjockat och ömt. Redan efter 30 minuter är det inget att ta fel på. Blev hunden eller katten biten och ormen sprutade in sitt gift i den så syns det tydligt.

Kom ihåg att det bara är huggormar som är giftiga i Sverige. Snokar och kopparödlor är helt ofarliga både för oss och för våra husdjur.

Vad gör jag om mitt djur blivit ormbitet
Har du sett att ormen bitit ditt djur så skall du snabbt ta dig till en veterinär. Om hunden inte är tyngre än att du kan bära den så gör det. Annars gå i lugn takt. Spring inte. Det ökar blodcirkulationen och får giftet att verka snabbare.

De flesta hundar och katter återhämtar sig på några dagar till en vecka, men en del får allvarliga problem. I värsta fall kan de dö av ett ormbett.

Sena komplikationer
Några reagerar överkänsligt och kan då bli mycket dåliga mycket snabbt. Andra kan drabbas av problem efter flera dagar, eller till och med flera veckor, med skador på de inre organen till följd av ormens gift.

Var beredd
Tala med din veterinär om du inte kan få utskrivet Betapred, en typ av snabbverkande kortison, om du har mycket huggormar där du vistas med din hund. Bor du så till att det tar lång tid att komma till veterinär så kan det också vara bra att ha Betapred hemma.

Skyddade av lagen
Även om du tycker att ormar är otäcka djur ( jag tycker inte det) så får man inte slå ihjäl dem. De är skyddade av lagen. Har man huggorm på tomten så är det kanske inte så kul. Om man inte får slå ihjäl ormen, vad gör man då?

.

Det bästa är om du transporterar bort ormen till ett lämpligt ställe där ormen kan försörja sig utan att vara en fara för oss och våra sällskapsdjur. Det man skall tänka på är att man väljer en plats tillräckligt långt bort. Ormen har ett jaktområde den hittar inom och är snart tillbaka på tomten om du transporterat den för kort bit.

Viktigt är också att ormen har övervintringsmöjligheter. Ormar kryper ner i hålor i t.ex. stenrösen när det börjar bli för kallt.

FÄSTINGAR

Fästingar sprider smitta.
Huvudsakliga anledningen till att vi rekommenderar att man behandlar sin hund med fästingmedel om hunden utsätts för fästingar, är att de sprider smitta. Borrelios och Ehrlichios är otrevliga sjukdomar som kan drabba både oss och våra hundar.
Om hunden drar med sig fästingar in så finns det en uppenbar risk att vi eller våra barn får fästingar på sig och därmed riskerar att smittas av dessa sjukdomar.
Fästingburen hjärninflammation (TBE) är en allvarlig virusinfektion som sprids med fästingar. Den finns speciellt inom vissa områden som t.ex. Stockholms skärgård. Det är ingen sjukdom som vanligen förekommer på hundar.
Människor kan vaccinera sig mot TBE men inte hundar.

Biverkningar
Innan vi går in på de olika medlen och deras eventuella fördelar och risker så skall vi ta upp en grundläggande fråga.
När man skall använda en medicin så ser man till vad man kan vinna. Är medlet verksamt och i så fall hur effektivt är det och mot vad.
Man tittar också på vilka risker det finns med att använda medlet. Hur vanliga är biverkningarna? Vilka allvarliga biverkningar kan man drabbas av. Hur vanliga är de?
Sedan ställer men fördelarna av ett medel mot riskerna. Nyttan vägs mot riskerna.
Detta gäller både den medicin som vi använder till oss själva och den som vi använder till våra sällskapsdjur.

Hur enkelt det är att använda ett medel påverkar också vårt val. Komplicerade sätt att medicinera avskräcker medan enkla sätt framhävs som ett viktigt skäl att välja medlet.

En del av de misstänkta biverkningar som drabbar hundar behandlade med fästingmedel rapporteras in till Läkemedelsverket och sammanställs där.
Rapporteringen från 2003 visade att Scalibor® hade högst frekvens misstänkta biverkningsfall. Det rörde sig ffa om hudirritation men även en del fall med påverkan på centrala nervsystemet såsom muskelryckningar och vinglighet. De rapporterade misstänkta biverkningarna försvann i de flesta fall kort tid efter att halsbandet avlägsnats.
Exspot® (samma aktiva medel som i Bolfo®) hade liknande misstänkta biverkningar registrerade. Här rekommenderas att hunden schamponeras om hunden drabbas av misstänkta biverkningar. Blir hunden irriterad på huden där medlet applicerats så bör man omedelbart schamponera bort det.
Antalet rapporterade misstänkta biverkningar var 2003 ca 1 på 1000 på Scalibor®, ca1 på 20000 på Exspot® och ca 1 på 200000 sålda doser på Frontline®.
Man får i detta sammanhang ta hänsyn till att det troligen rapporteras in fler misstänkta biverkningar på nya preparat, som Scalibor® var, än på de som funnits ett tag på marknaden. En av anledningarna att Scalibor® är ännu receptbelagt är just att man vill ha in misstänkta biverkningar från de som förskriver medle

Spot-on
Frontline® Bolfo® och Exspot® levereras i små plastpipetter vars innehåll skall hällas på huden en gång i månaden under fästingsäsongen. Frontline® finns även i en mindre koncentrerad beredning som man sprayar på hunden eller katten. Exspot® och Bolfo® innehåller samma aktiva beståndsdel och kan endast användas till hund medan Frontline® även finns i beredning för katt.
Det tar ett eller ett par dygn för medlen att sprida sig över hudens yta så att de har effekt.

Halsband
Scalibor® är det senaste tillskottet av fästingmedel. Det aktiva medlet är närbesläktat med Exspot® och Bolfo®.
Fästingmedlet är bundet i plasthalsbandet och avges långsamt när halsbandet sitter på hunden. För att fungera skall halsbandet sitta på hunden i stort sett hela tiden. Det går inte att bara ha halsbandet på när man går ut med hunden. Halsbandet uppges ha effekt i 5-6 månader. Det finns 2 storlekar, en för mindre hundar och en för större. Till skillnad mot de övriga medlen är Scalibor® receptbelagt. Det har de övriga varit från början de också men efter några år släpps de som regel fria.

Kostnader
Inget av medlen mot fästingar är särdeles billigt. Vi har räknat på vad det kostar att behandla en 25-30 kg tung hund, typ Labrador eller Golden, under en 6 månader lång fästingsäsong.

Bolfo® 461 kr
Exspot® 534 kr
Frontline® 541 kr
Scalibor® 274 kr (+ receptarvode)

Köper man storförpackning av Bolfo eller Exspot så kommer man ner i pris något. Tänk då på att det faktiskt blir billigare med recept (även om de är receptfria) om vi pratar om riktigt stora förpackningar, som räcker till många hundar.
Till priset för Scalibor skall läggas ett receptarvode. Hos oss kostar ett inringt recept 65 kr.

Effektivt
De flesta av medlen har bra effekt mot fästingar, dvs. de dödar fästingar som kommer på hunden. Det kan ta ett dygn eller max två innan fästingen dör.
Bolfo® och Exspot® har dessutom en repellerande effekt på fästingarna vilket innebär att fästingarna inte lika gärna "hoppar på" hundar behandlade med dessa medel. Scalibor® har en liknande effekt som även den gör att man inte ser fästingar krypa omkring eller sitta fast på hunden.
Det tycker vi är en stor fördel eftersom det innebär att hunden inte tar med sig fästingar in till resten av familjen lika lätt.

Sammanfattning
Frontline® är det enda medlet som man kan använda både till hund och katt. Det tycks ha mycket varierande effekt på olika hundar, dock sämre effekt än de övriga medlen. Effekten på katt är också varierande och tycks inte hålla en månad på de flesta katter. Frontline® är det enda fästingmedlet registrerat för katt.
Det är det dyraste medlet i vår jämförelse. Frontline® är förmodligen det medel som det innebär minst risk att använda.
Frontline® finns även som spray som förmodligen fungerar bättre än spot-on-lösningen men är besvärligare att använda.

Exspot® är ett effektivt medel som de flesta är nöjda med. Har en avvisande effekt. Dyrt att använda och lite bökigt att droppa på, liksom Frontline® och Bolfo®.

Bolfo® är något billigare än Exspot® men förmodligen likvärdigt i övrigt.

Scalibor® är enkelt att använda, i särklass billigast och tycks fungera bäst av medlen. Det är flest rapporterade misstänkta biverkningar på Scalibor® men fortfarande får risken att drabbas av biverkningar anses som liten. I de flesta fall räcker det att avlägsna halsbandet och schamponera hunden för att bli av med symtomen.